Äntligen helg!


Ledig i helgen och ska bara ta den som den kommer. Ser ju på fotot att en color bomb är behövlig men visst är det otroligt att det svarta håret är borta?  en nyans av rött orange i nedre delen av håret är vad som återstår.
Denna dag och kväll tillägnar jag stundom till min bortgångne mamma tillika mormor till barnen. Denna dag för ett år sedan fick hon somna in, det var tryggt och familjärt och vi satt vak i flera dygn och dygnets alla timmar blev helt obetydelselös och kunde knappt lämna henne där hon låg på sängen med tunga andetag som blev till andningsuppehåll som varade länge och man satt intensivt för att höra och se hennes andetag. 
Minns hur paff eller chockerande det var när hon slutade andas och allting bara tog slut. Inte första gången för mig då jag jobbat med palliativ vård vid några tillfällen tidigare men nu handlade om min mamma Karin ❤️ 
Alzheimers är en fruktansvärd sjukdom och tar ofta knäcken på anhöriga innan de får rätt stöd i sin vardag och man gått igenom alla tänkbara resurser innan alla inser att hjälpinsatser i hemmet inte hjälper och steget mot en boende inom ett vård och omsorgsboende tas på allvar. Första steget på ett boende där personalen finns på plats dygnets alla timmar men den boende alltså människan min mamma som ibland fick sina glimtar bakåt och mindes då hon bara var ledsen och nedstämd med djupdepression som inte alls tyckte att hon passade in och visst kunde klara sin vardag med mat i köket och byte av kläder osv. Hon kände sig säkert väldigt sviken av oss alla då hon tyckte att vi inte förstod hennes situation och övergiven. Minns hennes tårar och åter tårar och men visst vi lämnade henne. Vi kunde inte hantera situationen hemma vid för den fick oss nästan att drunkna allihopa men det tog hårt i hjärtat när man inte kunde förstå,hantera hennes tillstånd. Nu så här senare med vårdbiträde och undersköterska i bagaget kunde det absolut ha hanterats på ett mycket bättre sätt och inte se den jobbigaste mamman i världen utan se vad sjukdomen gjorde med henne. 
Förstår och hjälpinsatser kunnat sättas in tidigare än de gjordes. Mycket vill man ju göra annorlunda när facit ligger framför oss men på något sätt har jag ju möjlighet att ge det till någon annan människa likväl anhöriga då jag faktiskt kan se det från olika håll. Anhörig men även utifrån ett yrkets perspektiv att kunna hjälpa anhöriga är en stor del och betydande roll för den boende såsom anhöriga som kommer och går som vanligt i den boendes hem. För det är just det som de är, personen bakom sjukdomen eller utöver de hjälpinsatser som inte kan ges i hemmet så är ju faktiskt den boendes hem inom vård och omsorgsboendet även det privat och den boendes hem som bör respekteras likadant oavsett. 
Jag minns min mamma/ mormor till mina barn som den kvinna hon var när hon mådde som bäst där dagbarnvårdare var yrket och Mulle i skogen med Friluftsfrämjandet var en stor del i hennes inriktning som dagbarnvårdare att ta till vara på naturen och skapandet som vi alla fick ta del av och naturligtvis prova på för att se om det kunde vara en passande hobby. Keramiken med cernitlera och gjutande av gips figurer i alla dess valörer har förnöjt oss under flera år. 
Jag saknar dig mamma ❤️

Faktiskt sista bilden på henne och tagen bara några dagar innan hon inte orkade mera. ❤️🌷
Det är sådana här dagar man bara vill krama om sina nära och kära barn som barnbarn 💕



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

helenlarssons.blogg.se

Bloggar om allt mellan himmel och jord, nyss fyllda 50 år och med stolthet blivit farmor under år 2022. två härliga pojkar som nu är vuxna.

RSS 2.0